SOS on a shoestring

Ater till Sverige

Imorgon bitti, 04:10 for att vara exakt gar var buss ut till flygplatsen for att paborja var 19 timmars flygresa tillbaka mot sno, examensarbete, familj och bregott dvs. Sverige!

Efter 5 manader varav 2 pa INCAE business schoole samt 2 pa Ericssons huvudkontor i San Jose, Costa Rica samt 1 spenderad pa olika strander pa panamas och Costa Ricas kust ar det numera over. SOS har numera stangt ytterligare en dorr bakom oss, utlandsstudier for att fortsatta mot nasta dorr innehallande D-uppsatsen innan vi slutligen i juni (forhoppningsvis) star med ett examensbevis i handen, Civilekonom med inrikning mot handel och logistik… Men en sak i taget, forts ta sig hem sedan nasta challenge!

Ses snart alla nara och kara!

/SOS

Ett inlägg!!

Hej hej, SOS ar numera framme i Boquete och vi har det bara bra. Idag har det varit soligt och fint (om man bortser fran den starka vinden) och vi hade stora planer. Dagen ar inte over men det ser ut som att vi far noja oss med en en tripp i byn, en lunch bestaende av tre harliga mackor/hamburgare samt den samsta greksalladen nagonsing till Sofies besvikelse. Vi planerade att kanske ta oss upp till en kaffefarm pa eftermiddagen men efter visat svalt intresser fran hela gruppen valde vi att avsta… Vi hoppas pa fint vader till morgondagen, kanske blir att hyra fyrhjulingar och ta oss upp till lite vattenfall mm!!

Lite bilder fran tiden som har gatt…

Puerto Viejo

Cahuita

Panama

Bocas Del Toro

/SOS

Vad ska ni gora pa nyar????

Problematik i planeringen, ingen San Blas till nyar p.g.a. stormar och ovader! Sa pearl Island star pa listan istallet, har dock en sa lange inte lyckats reservera nagot boende pa on sa vi vantar och vantar. Maste ha ett boende klart imorgon bitti iom att vi flyger kl 10.00 dagen efter i sa fall!

Om detta inte gar vagen blir det till att borja arbetet med plan C istallet som i dagslaget innefattar ???????????

Keeping you posted!

/SOS

Uppdatering:  Blir ingen Pearl Island heller, boende fullt! Plan C ar i full gang…… Isla Taboga! Keeping you posted

Uppdatering : Plan 378, blir ingen Isla Taboga heller, fullbokat overallt – Losningen:  Stanna kvar i Panama City och spendera flygbiljettspengar (till och fran san blas alt. Pearl Island) pa ett 5 stjarnit hotell mitt i smeten med en forhoppningsvis bra vy over hela staden och dess nyarsfirande, vilket i vart fall kommer att genomforas ikladd hotellets morgonrock med ett billigt glas vin i handen pa rummet….

Vad ska ni gora pa nyar?

Sedan pa nyarsdagen blir det till att spendera ett par sisadar 8 timmar pa en nattbuss upp till Boquete for en 3 natters vistelse…

/SOS

Ont i rumpan…

Aj….eller putaaaaaaa! som vi nufortiden skulle saga, helt enkelt  ont i rumpan ar bara fornamnet. Efter en 2 mil dit 2 mil hem cyckeltur i kombination av att vi suttit pa rumpan i 4 manader och inte gjort nagonting sa har sanna och sofie rejalt ont i rumpan. Vi ar alltsa tillbaka i Puerto Viejo for tredje gangen och kande att hyra cyckel for att ta oss till stranden var en utmarkt hurtig aktivitet. Efter 90 minuter, mycket svett och 3000 colones fattigare per person lag vi pa en relavtivt molning strand och laste boker och badade. Sjalvklart akte vi aven till Maxi for att smaska i oss en carribean shrimp aka. bland det godaset vi atit i denna del av varlden hitills. En cykeltur hem, dusch och vin pa balkongen sa var vi redo for en natt av festligheter som slutade i en liten och natt lunch bestaende av bruschetta eller som de stavar det har brusketta och en stark mojito. Darefter drig vi vara sarjade rumpor hem till sangen for en valfortjant 9 timmars somn.

Idag var det tankt att vi skulle ta bussen till Chauita for lite strosande i nationalparken och brak med aporna men det ar lite regnigt och istallet sitter vi alltsa har och skriver memoarer. Vi far se hur vadret fortskrider och hur vara planer ser ut for resterande av dagen, men just nu ar det rejalt trakigt har da denna lilla by ar beroende av sol iom bristen pa annat att gora an stranden….  men men!!

Hors och stors

/SOS

3

Tre dagar kvar innan Sanna & Sofie packar ihop och lämnar San Jose. Stopp 1 blir Puerto Viejo, för tredje gången sedan vi kom till Costa Rica!

Men först väntar ett besök från Nancy, en sista kväll med gänget! Det blir nog en middag för att sedan avsluta kvällen med billigt vin (Clos) och en natt fylld med skvallen och uppdateringar.

Sista rycket på Ericsson just nu, skriva klart rapporten sedan är vi lediga til 17 januari HÄRLIGT

/SOS

Snart över!

We´re back!

Ok, det här med en blogg har inte gått otroligt bra för sanna och sofie under vår tid i Costa Rica, ett fåtal inlägg senare och vår tid här är snart över. Men från vårt senate inlägg har det hänt ett fåtal saker, för det första har vi lämnat campus för sisådär 2 månader sedan. Efter den första modulen var över dvs. september och oktober var det dags för den så kallade MCP kursen. MCP står får Management consulting practice som i stora drag är en praktisk kurs där vi i grupp beger oss ut i den stora vida världen, eller som i vårt fall till storstaden San Jose och spenderar 2 månader på ett företag och arbetar med ett project.

Vi hade stora problem att hitta en grupp med företag som inte redan var fulla eller att företagen inte ville betala för extra studenter. Detta resulterade i, efter mycket klagande och irritation iom att studenterna på INCAE egentligen ska spara en plats i varje grupp för en utbytesstudent men inte gjorde det tog vi tag i det själva. Emelie skickade iväg ett mail till en kontakt på Ericsson med en förfrågan om en kontakt här i Costa Rica. Detta gick vägen och några dagar senare satt vi på huvudkontoret i San Jose med chefen och diskuterade ett framtida projekt. Tyvärr tog det lite för lång tid mellan mötet och ett accepterande att Nancy, den canadensiska  tjejen sanna och emelie bodde med var tvungen att tacka ja till en annan grupp då hon inte vågade gå miste om den platsen i fall Ericsson skulle tacka nej. 

Detta gjorde att vi tre var djupt inne i en rekryteringkampanj från vår sida, ett tänkbart val var de tre pojkar som emelie hade plaserats med och som också inte hade något projekt. Vi tog kontakt och vips så var vi en grupp med ett projekt. Projektgruppen Ericsson består alltså av Sanna, Sofie och Emelie samt Hebneser, en tvättäkta costarican från den karribeanska sidan av landet, Ricardo, en nygift equadorian samt en El Salvadorien man vid namn Carlos eller Pitche som han även kallas. Tillsammans har vi slavat inne på kontoret på Ericsson samt delat boende tillsammans i San Jose i snart 2 månaders tid.

Så praktiken på Ericsson har innehållit mycket skratt och gråt (japp gråt) denna tid som har gått har varit otroligt intesiva. Ett geneomsnitt på 12 timmar varje dag, 6 dagar i veckan har resulterat i lite sömn och mycket stress. Är det något vi har lärt oss, eller i alla fall fått uppleva så är det den otroligt annorlunda kulturen som finns här. Vi har haft många diskussioner och vid ett tillfälle ett rejält bråk framför vår handledare från INCAE som såg lite rädd ut. Vi arbetare otroligt olika och det har skapat problem och det är alltid svenska mot central american som gäller. Vi ger upp en fight så fort något inte känns bra vilket vi får en känsla av inte händer allt för ofta här. Emelie har starka åsikter och är inte rädd att ”speak her mind” vilket jag tror kan ha skrämt pojkarna lite ibland, men vi är supernöjda

Idag är det altså fredag, en vecka kvar innan Emelie åker tillbaka till Sverige och Sanna och Sofie drar vidare mot ”varmare” platser som Puerto Viejo och sedan vidare ner mot Panama för lite jul på Bocas Del Toro och nyår på San Blas. Det kommer inte bara att vara otroligt skönt med lite semester utan även totalt nödvändigt, vi har nog inte arbetat så här hårt som vi gjort under vår tid på INCAE och Ericsson någonsin, en total brist på sömn för oss alla.

Igår kom Sannas päron hit, efter lite felkörningar och mycket köande kom vi fram till flygplatsen innan de hann ut och vi kunde köre dem till deras hotell inne i San Jose. De kom väl förberedda med svenskt godis, glögg, pepparkakshus, risgröt och hårdbröd, allt vi beställt  Ikväll ska Sanna ut och äta med sina föräldrar medans Sofie och Emelie får nöja sig med en romantisk middag på en restaurang i närheten för att sedan dra sig hem och kolla på lite film!  

Lite bilder från den senaste tiden!

/ SOS

Ahorita.

Jaha, fredag tänker ni….fredag har det varit väldigt länge på vår blogg, men det enda vi kan säga det är AHORITA. Ahorita motsvarar svenskans strax/snart och sätter verkligen ordet på hela vår upplevelse här, det beskriver vår vardag. Att det råder en mañana mañana kultur i dessa länder var något vi var medvetna om men sen om vi var beredda på att faktiskt leva mitt upp i det är en helt annan fråga…..men vi lär oss, det är bara att ta ett djupt andedag en sipp rödvin och vänta.

Så vad har hänt? Här kommer några saker:

•  Gittan var här på besök, tyvärr när vädret var som värst. Men mysigt var det!
• Vi har suttit i förhör med försäkrings bolag på grund av att en cykel blivit stulen, efter det och några andra stulna saker har säkerheten skärpts på campus, vilket känns trevligt.
•  Vi har tagit oss igenom åtta veckors studier och är nu mer inne på slut tampen, med tenta imorgon och ett sista projekt som ska in.
• Vi tar oss igenom våra dagar med mycket skratt och rödvin.
• Vi har snart uppfyllt vår årskvot av tonfisk intag.
• Vi har äntligen efter åtta veckor taget ett premiär dopp i poolen
• Vi försöker besöka vår favorita lokala restaurang Cherrys så fort det finns tid och pengar 

Trots att våra senaste veckor verkligen varit fullspäckade kände vi att det var dags för en paus. Så vi trotsade vår lärare Brennes, som verkligen är den värsta läraren på denna jord och lämnade INCAE. Varje gång vi kollar vår mail är det med hjärtat i halsgropen, förväntar oss att vi måste skriva någon jätterapport på det som vi missat på lektionerna då vi inte var där. Nåja…det var av till Tortoguero, en liten ö i norr på den karibiska sidan. Resan dit var smärtfri och verkligen värt det, då resan på kanalen var hur mysig som helst. Väl framme tog vi in på hostel Miss Junie som mamma Gunilla tipsat om. Ett enkelt men mysigt boende men en helt fantastisk personal. Till tortoguero åker man främst för att avnjuta det naturen har att bjuda på och för att se skölpaddor. Trots att det nu är slutet på säsongen hade vi ändå några förhoppnignar om att det kunde finnas en chans för att få se dessa fantastiska djur. Sagt och gjort, vi tog oss ut på stranden samma eftermiddag som vi anlände, efter lite promenerande var det en guide som vinkade till oss att komma dit. Och vad fick vi inte som om, nykläcka bebissköldpaddor som var på väg ner mot havet, helt fantastiskt!.

Dagen där efter tog vi oss ut på sjön i en kanot tillsammans med vår gudie och lokalbo Bill. Bill var säkert hundra år gammal men hur skön som helst. Tyvärr kunde vi inte ta oss ut förrän kl nio på grund av regnet vilket gjorde att vi inte såg så jätte mycket djur men det var en trevlig utflykt i alla fall. Tanken var att vi skulle gå på en tur på kvällen för att se de stora sköldpaddorna, men regnet öste ner så vi fick ställa in. Däremot fick vi ett interntips av vår säkerhetsvakt att om vi gick upp tidigt på morgonen så kunde vi ha turen att få se några sköldpaddor om de fanns några kvar. Sagt o gjort så studsade vi upp vid fem tiden på morgonen, gav oss iväg, snäll som vår vakt var så följde han med och visade vart vi skulle leta och hur spåren såg ut. Efter mycket letande skymtade vi bara tecken från att sköldpaddorna som varit där under natten redan lämnat stranden för havet. Men helt plötsligt ser vi en grop med endast ett spår så vi rusar dit, och vad finns där om inte en sköldpadda! Tack o lov så var den lite töttare än dom andra, och vi hade turen att få se den. Verkligen häftigt, och det var definitivt inte en liten sköldpadda. På lördagen var det bara att packa ihop sina saker och bege sig tillbaka till INCAEtraz.

Justja, vi berättade förrutom att vi kommer att ha en praktikperiod under våra studier här. Tanken var förrut att vi skulle ha varit med på ett logistik projekt på dominikanska republiken men det sket sig. Det som gäller nu är att vi kommer att vara kvar i San José och jobba för Ericsson. Kommer bli hur roligt som helst vår grupp består av Sanna, Sofie och Emelie sen har vi Hebneser från Costa Rica, Piche från El Salvador och Ricardo från Ecuador. Riktigt roliga grabbar så det kommer säkerligen bli åtta roliga veckor vi har framför oss. Ska verkligen bli skönt då vi kommer att ha hyrbil så vi kan röra oss hur vi vill, sen är det fortfarande oklart om vi kommer att bo kvar här på campus eller om vi får tag på ett boende inne i San José.

Så idag är det måndag, vi ska snart börja plugga för morgondagens tenta, hela tiden är det något nytt som dyker upp. Imorgon kommer vi sitta  uppe hela natten och skriva klart vår inlämningsuppgift i Corporate Strategy, för att sedan hoppa på en buss onsdag morgon 04:00 som tar oss mot Nicaragua. Då ska Sanna, Sofie, Emelie och Nancy ut på äventyr. Kommer bli skoj, måste lämna landet för att förnya våra visum. Så vi beräknar att vara tillbaka på söndag då vi måste packa ihop våra rum och flytta till ja…vart vi nu än hamnar.

Så dags att sätta ögonen i alla papper nu och försöka lära sig något inför morgon dagen. Ska försöka oss på en uppdatering på söndag, förhoppningsivs fungerar det med bilder också.

Over and out.

Fredag

Jaha då var det fredag igen. Tack o lov. Den här veckan har inte varit så farlig när det kommer till kvantiteten av material som förväntas att vi ska läsa. Den största utmaningen ligger i att lista ut VAD det är vi ska läsa. För varje kurs får vi ett introduktionshäfte som visar på vad som ska vara läst varje kurs, hur kursen är upplagd osv. Men hur lätt är det när introduktionshäftet är på spanska och det inte finns några rätta översättningar för de engelska versionerna som vi utbytesstudenter förväntas läsa?! Minst sagt irriterande.

Nåja, nu är det helg. På helgerna försöker vi oftast åka bort och se nya platser än campuset här på INCAE. Förra helgen bar det av till Puerto Viejo. Det är en liten by eller ”stad” som ligger längs den karibiska kusten endast 45 minuter från gränsen till Panama. Vi bestämde oss för att hyra bil, nog för att det blev dyrare men då hade vi även möjligheten att stanna till och handla mat och dylikt inför veckan som kom. Hur som helst packade vi in oss i vår lilla nissan, som vi för övrigt döpte till Julio för den såg så liten och mesig ut. Och med vi menar jag Sanna, Sofie, Emelie och Nancy (Nancy är en tjej från Canada som bor i samma hur som Sanna och Emelie).  Tack o lov så investerade vi även i en gps i vår hyrbil, vilket var väl behövligt då vi åkte mitt i rusningstrafiken. San José och rusningstrafik behöver jag säga mer än så?! Här blir det kolsvart ganska tidigt på kvällen, vilket var lite jobbigt då vi var tvugan att köra över ett berg men det löste sig. Resan dit tog närmare mot 5 timmar, när vi kom fram checkade vi in på ett mysigt litet hostal några hundra meter utanför centret . Tanken var att några andra utbytesstudenter som åkt i förväg också skulle bo där men icke, de valde ett annat alternativ mitt inne i centrum.Vi hann spendera två dagar i Puerto Viejo, inte en speciellt vacker stad men klimatet på den karibiska sidan är helt underbart, inget regn vilket vi tycker är helt fantastiskt. Vi besökte olika ständer i närheten av nationalparken Manazanillo och åt underbart goda karibiska måltider, mums.  Under kvällarna mötte vi upp det andra gänget från skolan för ett par öl och dans på några av byns uteställen. På söndagen var det dags att ta sig tillbaka, det gick riktigt fort att köra till San José  förrutom när det började ösregna och såklart var vi precis på väg upp för berget, bilen gicker verkligen inte i många knop då inte. På vägen stannade vi vid samma mall som vi varit på helgen innan. Där blev det middag och även ett biobesök. Och efter det ett välbehövligt stopp på mataffären, där vi bunkrade upp med tonfisk, grönsaker, yoghurt,  bröd och såklart Clos. Clos är det billigaste rödvinet du kan hitta här, kostar cirka tre dollar / tetrapack och smakar tro det eller ej helt ok!

Är det något jag är glad för att jag tog med mig hit så det mina gummistövlar, de har kommit till användning ett par gånger med tanke på att det regnar varje dag här. Och ändå ska det bli värre i oktober, hua. Tack o lov för att tiden för praktik börjar närma sig. Här i Latin amerika är det verkligen mañana mañana som gäller, vilket har sina för och nackdelar. Något som kan bli till en rejäl kulturkrock när det kommer till olika gruppaktiviteter. Inför vår MCP (praktikperiod) är jag och Sofie i samma grupp som fyra andra killar. Dessa killar är lite av campuset ”nördar” och hur härliga som helst, men de har verkligen denna inställning. Så man får bita sig i tungan både en och hundra gånger. Hur som heslt, det är inte helt 100 % ännu, vi väntar bara på att få budgeten godkänd. Men det lutar åt att jag och Sofie kommer att befinna oss på Dominikanska Republiken i två månader för att göra ett logisitk projekt, WIHOOOOOOOOO!

Den här helgen blir det inte till att åka någonstans, vi får snällt stanna här på campus, vilket är välbehövligt då det förbannade Corporate Strategy kursen börjar nästa vecka vilket innebär MASSA PLUGG. Annars väntar vi på att mamma Gittan ska anlända nästa helg, hur trevligt som helst.

Idag har vi endast två lektioner vilket är jätte skönt med tanke på att det var fest igår, de tyska utbytesstudenterna hade styrt upp en Beer-Pong tävling hur roligt som helst. Och ikväll är det fest igen, ja vi vet, skärpning säger ni. Men det är det enda som finns att sysselsätta sig med här. Plugg och party.

Vi arbetar på att lägga upp lite bilder också, men det går VÄLDIGT segt, som sagt internet är en lyxvara.

Over and out.

SOS

The sun is shining

Precis så är det, idag skiner solen i och för sig gör den det så gott som varje morgon. Sen kommer regnet, regn, regn, regn och ännu mera regn. Och för att trösta oss påminner våra klasskamrater oss om att oktober är årets regnigaste månad, wiho!

Det blev ingen powerwalk idag, Sofie ligger hemma och är förkyld medan vi andra hade fest igår och inte hade någon vidare lust att kliva upp 06:00 imorse. Det var vårat hus som var ”värdar” för festen, vi var tvungen att fira att vi inte hade ett endaste papper att läsa tills idag, och det är något som händer mycket sällan!. Var precis ut och gjorde en snabbstädning, tycker väldigt synd om vår städerska som kommer hit. Men hon är världensbästa vi kallar henne ticamamí (inhemsmamma) då hon pysslar om oss och visar vad vi gör för fel. Har man hängt ut väder på tork och det börjar regna, då rusar vi såklart hem från skolan för att ta in det men då har Clara minsann varit före. Hon är helt enkelt bäst.

Vad händer annars? Jo MCP (Management consulting practice) är något som ingår i vår utybtestermin, detta innebär att vi tillsammans med andra redan formade grupper åker ut och fungerar som konsulter på utvalda företag. Det här med att komma in i en grupp har inte varit så lätt då systemet för utbytesstudenter är lika effektivt som försäkringskassan. Eftersom att vi skriver vår uppsats tillsammans när vi kommer hem så behöver vi vara i samma grupp för att ha möjlighet att planera och så vidare. Hur som helst nu tror vi att vi äntligen har hittat en grupp som det kommer att funka med. Det roliga är att den gruppen verkligen har ett drömprojekt ur våra ögon, det är inte helt hundra med företaget ännu så ni får vänta på ett avslöjande i kommand inlägg.

Det är torsdag idag, veckan har verkligen gått långsamt. Men imorgon är det fredag, här på campus kommer de fira Noches de comendantes. Vilket är en kväll för att hedra alla de som förra året var tvugna att lämna campus. Första året här är hektiskt och studenterna har en enorm press på sig, de 15% som är de sämsta sparkas ut från skolan. Känns riktigt hemskt då de som går här är riktigt riktigt smarta. Ibland på lektionerna då undrar man nästan vad man gör här.  Istället för att vara med på den kvällen så har vi tjejer det vill säga Sanna, Sofie, Emeilie och Nancy hyrt en bil som ska ta oss till den karibiska kusten. Närmare bestämt Puerto Viejo där vi möter upp andra utbytesstudeter från skolan. Ska bli otroligt roligt och skönt att komma bort från INCAE eller som vi kallar det INCAEtraz istället för Alcatraz. Sen passar vi även på att stanna och handla upp mat så att det räcker till veckan som kommer. Usch skulle kunna göra vad som helst för att få laga sin egen mat, cafeteriamat håller inte i längden. Det börjar liksom smaka samma sak efter ett tag.

Idag är det två lektioner som står på schemat Power & Influence och sedan Introdución de la consultoria. Den senare kursen är verkligen döden. Detta på grund av att läraren verkligen försöker engagera eleverna men har absolut ingen röd tråd i det han pratar om. Kursen är även på spanska vilket gör att vi sitter och lyssnar på en tolk via en slags hörapparat. Det är lite svår fokuserat med en lärare som skriker på spanska och springer omkring som en galning i klassrummet medan man lyssnar på en ren komiker i hörapparaten. Nåja bara att härda ut, endast 7 lektioner kvar, suck.

Nu börjar det bli dags att kamma till håret, för tydligen så är det gruppfotografering idag.

Hasta luego!

Bättre sent än aldrig

Vi vet vi vet, uppdateringen från vår sida är inte den mest frekventa  men här är internet uppkopplingen inte den bästa och tiden för att skriva är bristfällig.

Så var har egentligen hänt sen vi anlände?

När vi anlände till campuset vid INCAE fanns det inte några livstecken i de hus vi blev placerade i, men det gick bra att installera sig i alla fall.  Något förvånade blev ni när det visat sig att Sanna blivit tilldelad Emelie som sin rumskamrat, kändes konstigt att de ville placera två personer från samma land i samma rum. Sofie är vår granne i hus 26 och hon delar rum med en tjej som heter Lindsey. Husen vi bor i är små och charmiga, det finns plats för totalt 8 personer i dessa hus, sen har vi ett studierum och ett vardagsrum/kök. Eller kök är att ta i, det är en diskbänk med några skåp. Det innebär att det inte finns matlagningsmöjligheter om inte några av de ordinariestudenterna har tagit med sig en kokplatta eller dylikt.  Därför har man möjligheten att köpa till så kallade mealplans. Det innebär att man köper biljetter för att ha tillgång till att äta 70 % av sina måltider på cafeterian i skolan, dvs mån-lör lunch & middag. Vid maten finns det alltid 3-4 alternativ att välja på, sen får du dessutom soppa och sallad så ingen risk för att man behöver vara hungrig.

Lite annan lyx som vi har här är en städerska, vilket kändes mycket märkligt i början. Vår städerska heter Clara, hon kommer till vårt hus varje dag och diskar vår disk, bäddar våra sängar och håller allmän orning i huset. Dessutom får vi nybäddat varje fredag.

Vad gör man annars här på INCAE? Campuset är inte speciellt stort, det tar 3 minuter att gå till skolan om man går i långsam takt. Varje ingång till campus är bevakad av en vakt, sen finns det även en parkeringsvakt varför vet jag itne då bilar tenderar att backa in i varandra titt som tätt. Här är det inte volvo 740 som gäller utan på var o varannan plats står det en sprojlans bmw. Om du vill ta dig någonstans från campus går det en buss ungefär 1 kilometer i från campuset, dock är alajuela som stad inte speciellt mycket att hurra för. Det enda tillfället som man lämnar campuset för är för att åka till affären och handla mat alla annan tid spendaras i skolböckerna.

Att gå i skolan här är definitivt inte som att gå på universitet hemma i Umeå. Varje fredag får man gå och hämta ut uppkopierat material för de kommande två veckorna. Här handlar det inte om miljömedvetenhet, istället för att ha böcker så kopierar man istället, känns så där logiskt. Hittills har vi börjat två av våra fyra kurser Power & Influence som handlar om konsten att kunna övertala, en riktigt interessant kurs men en fantastiskt insprierande lärare. Tråkigt nog är det bara en vecka kvar av kursen. Sen har vi även börjat en kurs som heter Corporeate Strategi, ja som handlar om företagsstrategier. Dessa lektioner är alltid dubbellektioner med en ”paus” därimellan där vi får uppgifter att lösa. Så tekniskt sätt är det fyra lektioner men världens sämsta lärare. Det här med logik är inte riktigt hans grej så dessa lektioner känns mycket värdelösa då man inte förstår poängen varken när man går dit eller därifrån. Tillskillnad från i Umeå handlar det mycket om engagemang och deltagande under letkionerna, säger man inte något så pekar de mer än gärna ut en.

En skoldag för oss börjas med en power-walk klockan sex på morgonen, då är det oftast svalt så det går att röra på sig utan att dö, vårt campus är mycket kuperat så det ganska effektiv träning. Efter det så följer oftast en snabb frukost och dusch för att sedan kasta sig in i skolmaterialet. Våra lektioner slutar senast halv sju på kvällen, då slänger man i sig middag för att sedan kolla mailen om några uppgifter har blivit tilldelade till dagen efter. Här är det helt okey för lärare att skicka ut uppgifter på kvällen och förväntast att man har bra svar till dagen efter. Detta resulterar allt som oftast i att allt skoljobb är klart vid 10-11 tiden på kvällen.  INCAE har nu mer börjar bli kallat för fängelset av oss utbytesstudenter, det här med frihet existerar liksom inte.

Därför är vi rädd om varje fri timme som finns, vilket resulterat i en tripp till Manuel med massa härligt sol och bad. I fredags var det en välkomstfest för alla första års studenter, massa dans och skoj var det men vi var väl inte allt för pigga på lördagen. Därför bestämde vi oss för att ta bussen in till San Jose för att strösa runt lite och sen gå på bio. Idag var det gentligen tänkt att vi skulle haka på några andra för att besöka vulcan Poas som bara ligger fem mil härifrån. Men vi bestämde oss för att ha en lugn skön söndag här hemma istället. Vulkanen får helt enkelt vänta tills en annan helg.

Nu börjar det bli dags för frukost för min del, sen kanske slänga ett öga på skolmaterialt inför imorgon.

Hejs!

Manuel Antonio

Efter strandäventyr, highking i nationalpark och latinska rytmer är numera samtliga utbytesstudenter tillbaka på INCAE efter en härlig helg i Manuel Antonio. Vädergudarna stod på vår sida då vi fick solsken hela dagarna (regn på kvällar är oundvikligt) Är numera hyfsat redo för ytterligare en vecka av power & influence, corporate strategy samt SOS´s första spanska lektion….

/ SOS

Seeeeeeen uppdatering!

Vad sanna och Sofie har börjat insett är att vi kanske inte är superbloggare….  Men men, här kommer i fall en uppdatering från vår tid i NYC! En seeeen uppdatering!

SÅ nu har alltså SOS tagit sitt pick och pack och lämnat vårt kära NYC bakom oss med sorg i hjärtat. Efter fyra nätter och fem dagar av härligheter innehållande mycket kaffe och forever 21, har vi numera packat upp den totala maxvikten på 23 kg och fått en liten känsla av ”hem” på INCAE business School. 

Vi anländer i NYC på eftermiddagen den 16 augusti, trötta och hungriga med regnet hängande över våra huvuden. Väl på Manhattan börjar det störtregna ungefär samtidigt som det var dags för oss att dra bagaget till hotellet. Framme vid hotell Edison, rejält blöta, trötta och hungriga checkar vi in och beger oss till rummet.  Den lycka och glädje vi kände att bara få lägga ifrån oss allt bagage och blöta kläder gjorde att vi nästan glömde bort för en sekund att vi numera sitter på ett rum i NYC, mitt i smeten precis vid Times Square.

Efter en viss uppackning och inspektion av vilka ägodelar som är totalt genomsura beger vi oss ut för en lättare sightseeing runt området samt inhandling av kvällens middag. En middag som slutligen bestod av en riktigt god personligt i hopplockad sallad på ett ”nyttigare” alternativ till snabbmat.  Tröttheten kom dock snabbt ikapp oss och vi beslöt oss istället för att inhandla något onyttigt för att kompensera middagen och bege oss hem till sängen och amerikansk tv.

Nästa morgon vaknar vi tidigt, runt 05:00 börjar vi sakta men säkert vrida och vända oss i sängen. E n timme senare åker tv´n på med ingen mindre än den vise Dr.Phil, följt av den stenhårda Judge Judy. Efter en sådan start på dagen kunde vi inte vara annat än redo för att utnyttja dagen till fullo, något vi också gjorde. Vi strosade omkring från frukost till middag, där vi även stannade för att äta medköpt sallad i central park. Det var en otroligt varm och regnfri dag, tvärtom från vad väderprognoser visat dagarna innan. Väderprognoserna för NYC innan vi åkte dit såg inte helt lovande ut, regn och åska varje dag. Men när det kom till kritan så lyckades det stora regnmoln som skulle ge skugga över hela vår semester missa NYC och solen tittade istället fram under stora delen av vår vistelse. 

Så efter en lång dag av strosande kom tröttheten smygande tillbaka. Jetlaggen gjorde sig påmind och vi ville inget annat än att gå ”hem” och slänga sig i sängen med lite hämtmat som för i sanna och Emelies fall även inkluderade glass i mängder. Sofie valde som vanligt att nöja sig med en inte allt för överdrivet stor chipspåse.

Så var det dags för dag tre i NYC, denna dag hade ett fullpackat schema som inkluderade shopping på förmiddagen, shopping på eftermiddagen samt shopping tills vi inte längre orkade stå upp på kvällen. Detta var den schemalagda planen och tro det eller ej så lyckades vi hålla denna plan hela dagen ut . Denna dagen resulterade även i en snabb middag hemma i sängen, ett middagsalternativ vi attraherades  mycket av under vår tid  i NYC. Till och med så mycket att vi aldrig lyckades äta middag utanför hotellrummet förutom den första kvällen.

Dag nr 4 bestod av en lååååååååång vandring i NYC som tog oss från Times Square till SoHo området. En tur som tog i princip hela förmiddagen samt halva eftermiddagen, det bör dock tilläggas att en del av tiden gick åt till ytterligare shoppingförsök. På eftermiddagen och runt kvällstid avslutades dagen som de två dessförinnan, med middag på hotellrummet och amerikansk tv i bakgrunden.

Sista dagen, dag 5 bestod mest av sista minuten shopping. Sådant vi bör ha köpt tidigare, varor vi faktiskt visste att vi behövde under vår tid som utbytesstudenter på INCAE business school i Costa Rica men som på något sätt har prioriterats bort under tiden. Check-out tiden var kl:12:00 och vi lämnade in nycklarna med andan i halsen runt 11:55. Tog våra ägodelar och påbörjade tillbakasläpet av dessa till bussen som tog oss tillbaka ut till flygplatsen. Vi var då på väg mot vårt nästa mål, Costa Rica.    

Och  nu sitter vi här, på INCAE business school i Alajuela, Costa Rica! Vi kastades in i raskt tempo redan från dag 1 och detta har sedan dess fortsatt… Mycket att göra, mycket att läsa men solglimten i det hela är de otroligt duktiga lärarna som verkligen förhöjer fyra timmar i klassrummet diskuterande corporat Stratety, power and influence mm. Idag är det fredag och vi utbytesstudenter ska åka iväg över helgen för lite sol och bad. Vi är ju faktiskt i Costa Rica Lära känna varandra utanför klassrummet och bara få komma bort ett tag…

/SOS

Lunch i Central Park

Sanna - Times Square

Hmm, stor eller liten?

Augusti

Snart, om exakt 95 minuter är det augusti, vilket innebär 15 dagar tills vi lämnar svensk mark. Det här är en sån där gång då vi kanske borde ha full koll och veta vad vi håller på med. Men nej, lite spänning måste finnas. Vi skyller på det för att det ska vara okey att förskjuta allt vad planering, packning och sammanställning heter fram ett par dagar till. Det löser sig alltid ändå.

Ska bli oerhört skönt med ett par dagars stopp i New York, vi ska introducera vår kompanjon Emelie för den stad som en gång stulit våra hjärtan. Sedan bär det vidare till Costa för att aklimatisera sig en helg innan allvaret faktiskt sätter igång. Vet inte hur många gånger som man faktiskt fått påminna sig själv om att vi faktiskt ska plugga också. Känns nästan så där som innan vi började på universitet i Umeå, när allt kändes så stort och främmande. Men strategiska som vi är ser vi till att välja kurser som inte kräver allt för mycket skrivande och donande

Nä vi tror på att lite pirr och ostruktur är den perfekta kombinationen för ett perfekt halvår utomlands. Vad skulle vi annars underhålla er med?!

Over and out.

Hotell bokat

www.edisonhotelnyc.com

NYC it is

Japp, blir ett litet stopp i NYC på vägen till Costa Rica. Fyra härliga dagar i denna fantastiska stad….. SWEET

Den 16/8 tar vi vårt pick & pack och lämnar Sverige för att inte återvända tills den 17 januari, då redo för det sista rycket som student…. Den mytomspunna D-uppsatsen

/SOS

NYC perhaps?

Kanske måste ta ett stopp i NYC på väg mot Costa Rica? hmm fortsättning följer

Sanna & Sofie (NYC 2006)

Dear Ms. Enmark & Alsén

We are happy to confirm that INCAE Busienss School has accepted you as an exchange student for next fall semester…

And we´re in!

Jajjemen, accepterade blev vi båda två

Som det ser ut nu så tar vi vårt pick o pack och far mot varmare den 19e augusti. Kommer nog tillbaka till svensk mark runt 15-17 januari. Efter det vankas D-uppsats och sen är vi klara tro det eller ej!. Detta firar vi såklart med ett par månaders jobb för att sedan leva livet ett par sisådär 9 månader i sydamerika och karibien. Sen får vi helt enkelt se vart vi landar. Ja ibland är det skönt att vara SoS.

Because we are worth it!

Vart är vi på väg?

På semester älskling?!

Så brukar det låta, men för en gångs skull ska vi faktiskt inte bara ägna oss åt nöjen utan göra lite nytta också

Imorgon åker alla papper in och det är bara till att vänta på slutgiltigt svar, det vill säga om skolan är villiga att ta emot oss. Men det brukar inte vara några problem så, tjoho!

Och inte blev vi ledsna då vi konstaterade att vår termin slutar redan den 17e december och skolan hemma i Ume inte dra igång sin termin förrän i runt 20e januari. Låt oss tänka åka hem tidigare eller njuta av solen?!

Nåja ni känner oss, NJUTA AV SOLEN i en månad innan det blir till att sätta fötterna på kall mark i Sverige.

Så nu är det bara hålla tummarna för att det här fungerar

History

Om önskan finns, sannas och sofies historia tillsammans! Bland annat resan förbi Costa Rica 2007

 http://www.backpacking.se/TravelProfile.asp?TravelId=14866&SubMenu=